ulltillverkarn

Här är det första nystanet från min systers får. Ljusgrått och tvåtrådigt, väldigt vackert.

Jag kommer att vara med på fiberfestivalen i Vännäsby nästa helg tillsammans med andra ulltokiga människor. Gå gärna in på http://fiberfestivalen.se för mer info.

Hos min syster fick jag förmånen att vara med på fårklippning. Fåren hade just kommit hem från sommarbetet någon mil därifrån och höll på att installera sig hemmavid. Min systers man hämtade ett av fåren och ledde det till en klippbock, som gick att fälla upp. Mycket praktisk makapär. Då hamnar fåret i bra arbetshöjd. Han stod på den ena sidan och handklippte, räckte ulltussarna till mig för granskning, innan jag stoppade ner dem i säcken. Mycket bra, i och med att då var grovsorteringen gjord på en gång. Två får blev klippta, ett vitt av blandras och ett grått med pälsinslag.

Här är ullen alldeles nytvättad och ligger på tork och väntar på att bli garn.

Naturens färger nu under hösten har smugit sig in i mitt garn.

Var under helgen i Balfors på Spinna vidare-kurs. Vi satt i det mysiga timmerhuset där elden sprakade i vedspisen. Många nya bekantskaper gjordes och tips och idéer utbyttes. Det var mäktigt att träffa barnbarnet till en gammal granne som gjort mycket starkt avtryck på mig. Grannen hade levt nästan ett sekel och var vid mycket god vigör under så gott som hela livet. Stark, senig man med åsikter om allt, kunde prata med gammal som ung, hög eller låg med glimten i ögat. Barnbarnet hade tillbringat mycket tid tillsammans med honom, sprungit omkring i skogarna och hälsat på de tidigare ägarna till det hus där jag nu bor. Det är svindlande och överväldigande hur livets möten kan te sig.

Under kursen fick vi se kaninklippning, välja material som bla silke, pälsull, fibrer från en australiensk råtta (!) i alla möjliga färger. En utställning på övervåningen där bilder från olika djur med spunnet garn hängande under inspirerade. Får, get, hund, älg, varg var några. Tom ett garn spunnet av mjölkprotein!

Detta garn hade jag påbörjat hemma och som många gånger tidigare ändrade jag mig under tillverkningens gång. Jag hade tänkt att det skulle bli tvåtrådigt men detta navajotvinnade jag. Då kommer färgerna fram bättre och skarpare. 

Från mitt eget färgande har jag kardat den blå gotlandsullen. Lägg märke till nyanserna på kardan.

I rullar i korgen...

...till färdigspunnet garn.

Som en himmel i skiftande blå nyanser blev detta garn, blankt och färgrikt. 200 g totalt.

Jag satt och gottade mig i att serien gick igen och får efter några avsnitt syn på sjalen som dottern Colleen har. Nästan alla kvinnor i serien har sjalar i olika utföranden och för olika ändamål. Sjalen jag blev betagen av var vit och gjord i rutmönster och med fransar. Jag satte mig närmare TV:n för att få bättre skymtar av den och tänkte att en sån vill jag göra.

Jag har använt det tretrådiga garnet i gotlandsull för att få stadga och grovlek i den.

Jag fick sällskap när jag satt ute på altantrappen och kardade ull. Katten gick på katters vis och tittade först ner i korgen och gick sedan resolut och lade sig bland ullen. Korgen är faktiskt hans födelseplats. Kanske känner han sig hemma i den.

Se hur annorlunda gotlandsullen ser ut före och efter kardning. De glansiga följsamma lockarna ser helt annorlunda ut när de är kardade.

Här är det färdigspunna garnet, entrådig Solglans. Garnet varierar i färg beroende hur ljuset faller på det. Det lyser i solljuset för att bli mera homogent i dunklare belysning.

Nu har jag gjort mera tretrådigt garn av gotlandsullen. Av detta garn gör jag nu en virkad sjal i lite annorlunda tappning.

Här är samma gotlandsull där jag lagt in lite rosa nyanser, tvåtrådigt, nästan ett hekto. Rosenstänk ska det heta.

Doften av kommande skaparglädje.

Det rosa är färgat på ullkursen i Balfors. Efterbad på koschenill och rödlöksskal.

Var idag ute och plockade kantareller för första gången. Jag hade turen att ha med mig en kunnig person som förklarade var de trivdes och hur de ser ut. Jag vet att man borde känna igen kantareller, men den enda svamp jag tidigare kunde var flugsvamp.

Stora grytor puttrade nere vid ån med bl a renfana, krapp, koschenill och skal från rödlök. Garn betades och värmes sakta upp till 85 grader i de olika färgbaden för att sedan ligga där i en timme. Sedan hade de ofärgade garnhärvorna fått nyanser i gult, rostrött, rosa och grönt. De skrattades och ögonen tårades även av röken från de vedeldade grytorna.

I lagårn tovades det för fullt både i vått och torrt.

Uppe i timmerhuset fanns knappt någon golyta kvar. Där var spinnrockar uppställda överallt och alla arbetade med att omvandla ullockar till tråd genom att plocka ullen ren från skräp och dubbelklipp, karda för hand, karda med maskin och sen spinna. Spinnrockar från gammelmormors tid till nyproducerade användes.

Här har jag spunnit av brun ryaull. Ullen var väldigt fet och garnet kändes lite klistrigt före tvätt. Nu hänger det på tork och jag längtar tills jag får känna på den i torrt tillstånd.

Jag färgade garn i koschenill, de två kraftigt rosa härvorna och ett efterbad med koschenill blandat med rödlökskal, de orangefärgade.

Tack ni alla deltagare och kursledare som förgyllt helgen!