ulltillverkarn

Mössan är gjort med samma grova garn som tidigare, men med det ljusa lite mjukare nedtill. Tanke var att den inte ska stickas lika mycket.
Den förra har jag använt trots stickigheten och jag tycker att den blivit mjukare nu. Har jag blivit van eller har stickigheten försvunnit? Det sägs ju att ull är ett levande material...

Mina katter tycker verkligen om min ullhörna. De är i vanliga fall hur busiga som helst och jag trodde att de skulle röja runt bland ullen när den fanns så lättillgänglig, men de blir fromma som lamm och vill helst krypa in i påsarna med ull. Ofta ligger de på den kardade ullen och sover sött.

Här har den årsgamla katten lagt sig på kardan som är fylld med ull. Kanske tänkte han hjälpa till. ;)

Den blå ullen var storlockig och hade längre fibrer jämfört med den övriga färgade ullen, men med en fin glans i den blå färgen. Färgen hade även här tagit lite ojämnt vilket gjort att garnet blir vackert melerat som havets skiftningar. Efter kardning kändes den dock lite sträv. Kommer att passa utmärkt till sockar eller tofflor.



Den färdiga härvan väger strax under 100 gram. Lägg märke till glansen och meleringen.

Eldsullen kardad i tre olika nyanser.

Från början var denna ull blandad. Såg precis ut som eldsflammor.



Här är den spunnen, entrådigt. Tanken var att spinna tunt, tvinna ihop den för att få garn till en sjal.



Lindad på nystpinnen. Ser ut som ett äpple! (Det tar sin stund att linda upp det, borde investera i en riktig uppnystare)



Tadaa! Det färdiga resultatet. Det är ganska löst tvinnat och väldigt mjukt. Det kommer nog att passa bra till en sjal. Bara färgen värmer.