ulltillverkarn

Just nu spinner jag katthår. Det är sannerligen lite trixigt eftersom fibrerna är så korta. Det kräver mycket snodd och en stadig hand för att få det någorlunda jämt och hållbart. Jag håller på att göra ett test nu för att se om det kommer att bli tillräckligt starkt att sticka av. Plan B är annars att blanda med en längre fiber.

Något helt annorlunda än jag tidigare gjort, men riktigt kul.



Helt ullfritt, i äkta akryl och av köpegarn.

Tjcoka sköna vantar i lovikka-garn. De är stickade tätt och helt oruggade. Behövs denna vinter med så omväxlande väder.

Jag har under de senaste dagarna spunnit en tunn tråd av vacker gulfärgad gotlandsull. Tänkte ha den entrådig för att göra en sjal av. När jag tog av det från härvaren liknade garnet mer ett fågelbo. Det hade alldeles för hög snodd och skulle inte gå att använda till att göra en vacker sjal av. Vad gör man då?

Jag spann en tjockare tråd i en annan gul nyans och tvinnade ihop dessa.



Genom att hålla den tunna tråden sträckt och linda den tjockare runt fick jag ett helt annat resultat.



Knorrebonk-garn i två gula nyanser.

Vad gör ni av alla små garnsnuttar som blir över?

Jag hade lite kvar av sockarna jag gjorde och det blev ett dubbelstickat mobilfodral. På så sätt slipper man sy ihop sidorna och fästa en massa trådar. Här blir det bara början och slut som behöver fästas.

Förra helgen färgades ull på spisen hos grannen. Man blir ju bara så lycklig av doften (som dock inte uppskattas av alla) och färgerna. Inspirationen frodas och ideér till de kommande alster som ullen kommer att förvandlas till ventilerades, kombinationer av färgnyanser. Det blir en helt annan sak när man kan lägga några ulltussar i olika färger bredvid varandra och se hur de tar sig tillsammans. Nya kombinationer blir till. Möjligheterna är oändliga...



Kardat och klart för spinning!

Denna bild togs precis innan dottern skulle ut i snön. Hon hade inte tid att sitta fotomodell någon längre stund så jag får hålla till godo med det jag hann få med.



Den grå ullen är Kallbo-ull som jag spunnit samman med blått.

Ljus skir grönska som för tankarna till våren blev det av den gröna grytan. Vid kardningen delade jag upp de olika nyanserna av ullen och kardade färgerna för sig. Vid spinningen kunde jag då styra färgnyanserna litegrann och fått ett melerat garn.

Ni minns den gröna grytan jag hade puttrande på spisen... Ullen har torkat och jag upptäckte att jag varit lite för ivrig vid färgningen. Man ska inte röra om så mycket när man värmer ull för då ökar risken att ullen tovar ihop. Det är verkligen svårt att inte röra och försöka se hur färgen kommer att bli. Alltså var en del rejält ihoptovat.

Jag ägnade halva dagen i går åt att försöka tesa ut ullen. Det innebär att man tar och drar isär fibrerna innan man ska karda den. Idag är jag öm i fingrarna av allt slitande.



Till vänster "tjorvet" och till höger fint tesad ull. Lägg märke till hur färgen ljusnar när den är tesad. Den kommer att mörkna igen när jag spinner garnet.

Halva säcken kvar. Jag tar det om några dagar, när fingrarna slutat ömma...

Jag har funderat länge på att färga grönt och i helgen blev en säck vit och grå ull grön. Den gråa fick mörkare nyans medan den vita en ljusare. Det kommer att bli läckert garn. Just nu ligger det på tork och jag är där och petar och vänder, och längtar tills jag kan börja karda och spinna.



Tills dess får jag hålla till godo med att sticka ett par nya sockar...

Färdiga sockar av det nyss gjorda Kallbo-garnet. Denna ull är från ett annat får och är strävare än det tidigare gråa garnet. Det passar alltså utmärkt att ha till plagg som inte ligger an mot huden. Ullen bestod av i huvudsak ljus ull med gråa, nästan svarta grova fibrer. Kardfloren blev mycket ljusa och det färdiga garnet blev grått. Garnet är tvåtrådigt och spunnet med ganska hård snodd för att få en ganska kraftig snodd. Allt detta så det blir slitstarka sockar.

Den bruna ullen från Kallbo är lite mjukare så detta ska bli vantar hade jag tänkt. Ullen är helt ofärgad med lite ljusare fibrer här och där som gör garnet en aning melerat. Jag tycker det blir mer levande på så sätt.

Grå Kallbo-ull med en liten touch av växtfärgat rosa inslag.







Lägg märke till den gamla spinnrocken i bakgrunden. Den är dekorativt sliten över trampan och den ser ut att ha varit använd en hel del. Tyvärr är trissan trasig, krokarna på spolen är väldigt rostiga och jag har haft svårighet att hitta reservdelar till den.
Härvan ligger på en slags garnvindare som jag hittat på en gammal lagårdsvind. Jag tog hem den och tvättade av den en hel deel damm. Den är helt gjord i trä och ser ut att vara hemmagjord. Att använda den går hur bra som helst. Jag brukar även spänna ut tvättade garnhärvor på den för torkning. Det är bara att ställa in i pannrummet så har det torkat på ett dygn.

Smidiga värmande sockar till dottern att ha under vinterns kommande skoterturer.

Underbart mjuk lång alpackaull.



Under försommaren hade jag förmånen att inviga min dotters arbetskamrat i spinnandets fantastiska värld. Som tack fick jag lite ull från hennes nyss införskaffade alpackor. Alpackaull är otroligt mjuk och utan lanolin, så ull-allergiker kan oftast använda plagg av denna ull. Den värmer bättre än fårull tack vare att varje fiber är tunnare. Mer isolerande luft bäddas in mellan fibrerna i garnet. Det stickad eller virkade plagget blir mjukt och varmt. Det går utmärkt att ha nära huden.

En av den ljusaste ullen från Kallbo. Läckert var att i den vita ullen fanns svarta fibrer som avtecknade sig tydligt. Efter kardning fluffade ullen upp sig och det vita tog överhanden. När jag sen spunnit entrådigt blev garnet gråare, för att sen åter ljusna när garnet blev tvinnat tvåtrådigt. 

Det är svårt att förutse resultatet när man har råull, men det är ju det som är så spännande. Att göra alla delmoment i processen och se hur ullen förändras under arbetets gång, gör att nya ideér kommer fram. Ullen har fantastiska egenskaper och oändligt med användningsområden.

Sjal av mitt midnattsblå garn, som kommer att pryda min svägerska.



Den är stickad uppifrån och ner. Då får man den fina v-formationen i färgskiftningarna som jag tycker om. Blupp-kanten runtom är virkad. Garnet är entrådigt och sjalen är ganska tunn och passar utmärkt att ha runt halsen som en scarf dessutom ryms den bra under jackan. De långa snibbarna är perfekt till att vira runt halsen och räcker till att knytas också.

En skål fylld med kardad uppnystad ull i olika färger.



De rosa nyanserna är växtfärgad ull från kursen tidigare i höst. De övriga är syrafärgade.

Jag har inte stött på så mycket naturligt brun ull. Det mesta som hamnat i mina händer har varit vitt och olika grå nyanser som jag både använt som de är och till färgning.



Det är alltid lika spännande att se resultatet av varje ullsort, färgnyans och kombinationer.

Nyligen spunnet av den blå färgningen. Det är häftigt att se att garnet blir i lite olika nyanser trots att samma färgbad har använts. Ullen är ju ett levande material och av olika kvalite trots att det kommer från samma får.