ulltillverkarn

Vad gör ni av alla små garnsnuttar som blir över?

Jag hade lite kvar av sockarna jag gjorde och det blev ett dubbelstickat mobilfodral. På så sätt slipper man sy ihop sidorna och fästa en massa trådar. Här blir det bara början och slut som behöver fästas.

Förra helgen färgades ull på spisen hos grannen. Man blir ju bara så lycklig av doften (som dock inte uppskattas av alla) och färgerna. Inspirationen frodas och ideér till de kommande alster som ullen kommer att förvandlas till ventilerades, kombinationer av färgnyanser. Det blir en helt annan sak när man kan lägga några ulltussar i olika färger bredvid varandra och se hur de tar sig tillsammans. Nya kombinationer blir till. Möjligheterna är oändliga...



Kardat och klart för spinning!

Denna bild togs precis innan dottern skulle ut i snön. Hon hade inte tid att sitta fotomodell någon längre stund så jag får hålla till godo med det jag hann få med.



Den grå ullen är Kallbo-ull som jag spunnit samman med blått.

Ljus skir grönska som för tankarna till våren blev det av den gröna grytan. Vid kardningen delade jag upp de olika nyanserna av ullen och kardade färgerna för sig. Vid spinningen kunde jag då styra färgnyanserna litegrann och fått ett melerat garn.

Ni minns den gröna grytan jag hade puttrande på spisen... Ullen har torkat och jag upptäckte att jag varit lite för ivrig vid färgningen. Man ska inte röra om så mycket när man värmer ull för då ökar risken att ullen tovar ihop. Det är verkligen svårt att inte röra och försöka se hur färgen kommer att bli. Alltså var en del rejält ihoptovat.

Jag ägnade halva dagen i går åt att försöka tesa ut ullen. Det innebär att man tar och drar isär fibrerna innan man ska karda den. Idag är jag öm i fingrarna av allt slitande.



Till vänster "tjorvet" och till höger fint tesad ull. Lägg märke till hur färgen ljusnar när den är tesad. Den kommer att mörkna igen när jag spinner garnet.

Halva säcken kvar. Jag tar det om några dagar, när fingrarna slutat ömma...

Jag har funderat länge på att färga grönt och i helgen blev en säck vit och grå ull grön. Den gråa fick mörkare nyans medan den vita en ljusare. Det kommer att bli läckert garn. Just nu ligger det på tork och jag är där och petar och vänder, och längtar tills jag kan börja karda och spinna.



Tills dess får jag hålla till godo med att sticka ett par nya sockar...

Färdiga sockar av det nyss gjorda Kallbo-garnet. Denna ull är från ett annat får och är strävare än det tidigare gråa garnet. Det passar alltså utmärkt att ha till plagg som inte ligger an mot huden. Ullen bestod av i huvudsak ljus ull med gråa, nästan svarta grova fibrer. Kardfloren blev mycket ljusa och det färdiga garnet blev grått. Garnet är tvåtrådigt och spunnet med ganska hård snodd för att få en ganska kraftig snodd. Allt detta så det blir slitstarka sockar.

Den bruna ullen från Kallbo är lite mjukare så detta ska bli vantar hade jag tänkt. Ullen är helt ofärgad med lite ljusare fibrer här och där som gör garnet en aning melerat. Jag tycker det blir mer levande på så sätt.

Grå Kallbo-ull med en liten touch av växtfärgat rosa inslag.







Lägg märke till den gamla spinnrocken i bakgrunden. Den är dekorativt sliten över trampan och den ser ut att ha varit använd en hel del. Tyvärr är trissan trasig, krokarna på spolen är väldigt rostiga och jag har haft svårighet att hitta reservdelar till den.
Härvan ligger på en slags garnvindare som jag hittat på en gammal lagårdsvind. Jag tog hem den och tvättade av den en hel deel damm. Den är helt gjord i trä och ser ut att vara hemmagjord. Att använda den går hur bra som helst. Jag brukar även spänna ut tvättade garnhärvor på den för torkning. Det är bara att ställa in i pannrummet så har det torkat på ett dygn.